Visst fanns det ett ord som hette hö-ångest?

Nu har min häst flyttat in hos min goda vän Anne i Sjuntorp och trivs bättre än någonsin och har det jättebra i en härlig harmonisk flock med gött hästliv! 🙂 Men helt från ingenstans så får vi reda på att höet är slut hos bonden och jakten startar på att försöka få tag på en annan höleverantör, mitt i vintern… hjälp!!

Jag har varit förskonad ifrån detta under många år tillbaka eftersom jag tidigare bodde på egen gård och tog in mitt eget hö, med hjälp av åkeri med egen maskinpark som skördade höet åt mig efter mina egna önskemål. Jag inser nu vilken lyx detta verkligen har varit!

images.jpg

Jag kunde alltså välja själv när det skulle skördas och välja lämplig tidpunkt för detta; kunde välja om det skulle få lov att regna på höet eller inte; vilken TS höet skulle ha; om det skulle plastas; eller bara pressas; inte pressas alls; om det skulle gödslas på marken eller inte, och så vidare…. Om jag hade velat plöja och så in min egen blandning av gräs så hade jag kunnat gjort detta också. Jag kunde sedan välja själv om det skulle skickas in på analys, och exakt VILKA ämnen som skulle analyseras!
ALLT DETTA till ett relativt lågt kilo-pris i slutändan! Jag minns inte riktigt exakt vilken kilopris det blev när man räknat av alla kostnader, men åtminstone inte mer än någonstans runt 1,5 kr per kilo i alla fall. Analyskostnad inräknad. Ej räknad arbetstid och svett för att få in det torra höt på logen givetvis – det fick jag göra själv och med hjälp av fantastiska vänner. (Ett roligt jobb dock!)

Nu är man istället helt utelämnad till stor okunnig marknad och vad den har att erbjuda. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara frustrationen med detta. Men just nu känns det ungefär lika lätt som att gå in på McDonalds snabbmatsrestaurang och begära att få äta en närande god nyttig lunch som är 100% ekologisk och vegansk, och som dessutom är mättande. Omöjlig ekvation? Ungefär så ja.

Just denna tid på året är det dessutom så att det är den sämsta tiden att vara ute och köpa hö. Det är kanske fler höskullar som börjar tryta och köparna kan ibland vara fler än säljarna vid just denna säsongen. Men det är fortfarande långt kvar till betessläpp och alla hästar i landet behöver fortfarande äta grovfoder. Att dessutom lyckas få tag på hö som är analyserat är inte heller så himla lätt. Men även om det går så kommer nästa stora utmaning – som är den allra största av dem alla  – att hitta ett hö som har rätt ämnen analyserade och som är lämpligt för fånghästar eller lättfödda hästar! Och när vi kommer in på detta ämne så får jag nästan djupandas för att inte gå helt bananas och få sådan hybris att jag blir helt oförskämd och börjar raljera över den generella okunskapen som råder på just detta område. Det är helt ofattbart hur så många människor som är aktiva inom hästbranschen och/eller producerar maten till våra djur kan ha så stor okunskap på detta område. Jag inbillar mig att det börjar bli lite bättre, men sist jag kollade (alltså, sist jag var ute på hömarknaden och letade, för cirka 10 år sen när min häst stod som inackorderad i Göteborg) så var det minst lika svårt att hitta lämpligt hö och hitta rätt kunskap hos bönderna. Okej, detta gäller naturligtvis inte ALLA, men de gånger man kommer i kontakt med någon som har full koll på detta känns fortfarande som att det hör till undantagen som bekräftar regeln.
Man får liksom lära sig att hitta i den här djungeln genom att undvika att ställa de frågor man egentligen VILL ställa, och istället fråga efter andra saker som kan ge rätt ledtrådar och svar, genom ledande frågor, fiskande och ett ständigt sökande.
Så här är det nämligen ofta:
Frågar du en bonde eller hästmänniska för den delen, efter ett hö som passar till lättfödda hästar, så är svaret oroväckande ofta detta: ”Ja vi har ett hö här som är sent skördat från en vall som är ogödslad så det är förmodligen jättebra!” eller det här svaret ”Jo vi har ett hö som är analyserat med jättelåga värden och passar väldigt bra till lättfödda ponnys. Det är dessutom fjolårshö så det passar utmärkt till fånghästar också” – sen tittar man på  analysen och ser att där är generellt högt energivärde men extremt proteinfattigt hö man har framför sig. Sockervärde och de viktiga mineralerna saknas ofta i analysen helt och hållet.
SUCK !
Okej. Jag tänkte ta tillfället i akt att på en gång här och nu försöka DÖDA några av dessa myter som hela tiden återkommer inom detta ämne…
Håll till god med att jag är varken agronom eller expert på det här. Jag är bara en helt vanlig hovnörd som haft fånghästar i min ägo och varit så illa tvungen att forska fram min egen information under många år. Jag bockar djupt och vördnadsfullt om jag blir rättad av någon som kan hitta fel i mina påståenden och tar gladeligen emot ny information på området. Men det här är vad jag hittills har kommit fram till:
Grovfoderodling.jpg
1. FJOLÅRSHÖ är inte bättre än något annat hö till fånghästar!
2. SENT SKÖRDAT HÖ får inte per automatik lägre energivärde än tidigt skördat hö
….De här VANLIGASTE missuppfattningarna som råder på detta område, att sent skördat fjolårshö per automatik är bättre än allt annat hö, innebär att många fånghästar och lättfödda hästar riskerar att fodras med ett hö som istället gör dem BUKIGA, FETA (Fett-deåer och stenhårda fettnackar), med dåliga hovar med hålväggar, röta och kronisk inflammation ( i hela kroppen that is!), och med ett sjunkande immunförsvar som på sikt kan ge ytterligare sjukdomar och problem i kroppen.
Fjolårshö tappar vattenlösliga vitaminer. Inte energi. Inte socker. Inte protein.
Det kan däremot vara farligt att utfodra ett helt färskt hösilage/ensilage eller EJ FÄRDIGTORKAT hö till en känslig häst. Den viktiga skillnaden här är att dessa inte är färdigkonserverade förrän de antingen torkat helt och hållet (antingen ute på fältet eller på skullen med fläkt) eller att hösilage/ensilaget har fått ”stå till sig” och blivit färdig i sin process med mjölksyrajäsning (nån kemisk process som utgör själva konserveringen i ensileringsprocessen) Därav kanske missförståndet kommer ifrån att en fånghäst måste ha fjolårshö?
Sent skördat hö då? Detta får ofta lägre näringsvärde överlag så det är väl delvis rätt. Men energinivån sjunker inte i närheten så mycket som protein-nivån gör. Vilket innebär att under de sämsta förutsättningarna så får man just ett proteinfattigt hö som är en energi- och sockerbomb för fånghästen. Potentiellt livsfarligt alltså.

Men vad ska hästarna äta då? Vad för typ av hö är det jag letar efter?
1. Först och främst ska det vara ett analyserat hö/hösilage. De viktigaste parametrarna jag ser efter på analysen är i fallande ordning: SOCKER, MJ, SmRp, Koppar, Magnesium, Zink, Kalcium, Kalium, järn, övriga mineraler. Eftersom de flesta bönder helt struntat i att analysera socker och mineraler och bara nöjer sig med grundanalysen så faller de flesta alltså bort redan i detta första grundkravet jag har. Tyvärr.
2. SOCKER – Jag vill alltid veta hur mycket socker min häst äter. Socker är A och O om man vill undvika insulinresistens, inflammation, och fångkänningar, med allt vad detta innebär. Det påverkar även immunförsvaret mycket negativt eftersom hästens tarmhälsa inte heller mår toppen av att hästen äter för mycket socker. Och som många vid det här laget vet så ”sitter immunförsvaret i magen”, både hos häst och faktiskt också människa. En god bakterikultur är viktig och socker har en förmåga att kunna rubba detta känsliga system eftersom mindre önskvärda svampar och bakterier kan växa till för stor mängd i tarmen. (T.ex Candida) Det finns även indikationer på att hästar med insulinresistens har lite för lite mängd/variation av tarmbakterier och det kan vara en idé att ge probiotika tillskott säsongsvis till dessa hästar med tanke på detta och att alltid vara noga med att hålla sig till gränsvärdet max 10% socker på allt foder, gärna ännu lägre..
2. Nummer två är att titta på MJ, energinivån, vilket är i princip lika viktigt som sockervärdet. Eftersom socker är energi så hänger oftast dessa värden ihop och går hand i hand. Om analysen saknar sockervärde så tittar jag därför på MJ värdet mycket noggrannt. Om Mj värdet är väldigt lågt så brukar det innebära att sockernivån också är låg. Jag eftersträvar alltid ett värde som är LÄGRE än cirka 8 Mj per kilo TS (OBS! Viktigt att kolla så att värdet anger per kilo TS, och inte bara per kilo foder. Det kan nämligen skilja sig mycket mellan dessa två mätvärden pga att hösilage kan innehålla mycket vatten. Därför tittar jag alltid på värdet per kilo TS)
Det kan vara svårt att hitta ett sådant hö. Väldigt många hö har MJ värden på över 9 och vissa ännu högre. Men det är bra att försöka gå så lågt som möjligt här. Medelvärde på hö brukar ligga någonstans runt 9,4. Just nu så sliter jag mitt hår i desperation eftersom det verkar vara så förbaskat svårt att hitta ett energifattigt hö bland bönderna runtomkring Sjuntorp. Men jakten fortsätter! Ska tjockishästarna kunna äta höt på fri tillgång så gäller det att försöka få ner energivärdet så mycket det bara går.
3. Proteinnivån, ”smältbart råprotein för häst” brukar detta heta. Om vi tittar på exempelvis ett hö som folk felaktigt brukar tro är bra för fånghästar – ett sent skördat hö från en vall som inte gödslats på ett par år – så blir det väldigt ofta ett extremt proteinfattigt hö av detta. Det beror givetvis mycket på grässorter och hur mycket näring som redan finns i jorden också (våtmarksområden t.ex de gödslar ju sig själva tack vare regelbunden översvämning från närliggande vattendrag osv, hästhagar som betas av hästar som tillskottsfodras blir ju gödslade av hästarna som går där..då behövs kanske ingen gödsling på samma sätt utifrån, osv..)
Frågan är varför folk tror att ett proteinfattigt hö är bra för lättfödda hästar och fånghästar? Enligt min mening är det inte bra alls. Proteinfattigt foder riskerar bara att göra hästarna bukiga och matta och tråkiga i pälsen, och de får svårare att sätta muskler när de är i träning. Det blir också onödigt dyrt eftersom man måste tillskottsfodra med t.ex lucern eller soja. Det är ju energi och sockervärde som är viktigast att titta på för dessa lättfödda hästar och fånghästar. Proteinnivån får däremot vara på normal nivå så att kvoten blir på en acceptabel nivå. Jag tycker att en kvot på 4 och uppåt är acceptabelt för min häst som är ett väldigt lättfött kallblod som i princip bara går i hagen just nu. Hon klarar sig på ganska lite proteiner ändå. Men det får ju inte bli några extrema brister för då blir även hon bukig och ful i pälsen.
4. Så till sist alla viktiga MINERALERNA!
Det här området är något som jag fortfarande inte är så väl bevandrad inom och jag lär mig nytt hela tiden. Det är ett område som definitivt behöver forskas mer på, i fråga om mineralernas betydelse för hästens tendens att utveckla insulinresistens. Där finns ju en hel del kunskap och indicier att hämta från humansidan, och jag vet att det finns folk inom hästområdet som experimenterar på sina fånghästar för att se om vissa råd som diabetes-patienter får, även kan hjälpa hästar med insulinresistens eller insulinokänslighet. Höga kaliumnivåer, har jag förstått, är inte alls bra. Exakt hur kan jag inte svara på här. Jag håller fortfarande på att lära mig.
Koppar är också viktigt (för alla hästar) men speciellt för fånghästar. Eftersom brist på koppar kan öka risken för fång. Höga järn-nivåer (här får man även räkna med dricksvattnet, det kan ofta innehålla mycket järn) kan bidra till att det blir ett koppar-underskott eftersom det kan minska upptaget av koppar. Zink, är en klassisk viktig mineral för hud/hår-hälsa, både hos djur och människa. Det hjälper till att bygga keratin, som ingår i päls, hud, hår och naglar/hovar. Magnesium är väldigt viktigt för fånghästar. Det finns indicier på att fånghästar kanske rentav är i behov av mer magnesium än andra hästar pga ett sämre upptag
I det här ämnet finns mycket mycket mer att gräva i när det gäller kopplingen mellan insulinresistens och mineralnivåer i foder. Men jag är som sagt inte så djupt insatt ännu att jag kan förklara på detaljnivå. Här rekommenderar jag att man själv försöker läsa på och ta reda på så mycket fakta och forskning som möjligt. Det finns många bra tips om detta på facebook i grupper som ”Thiamin Biofarmab”, ”ingen häst ska dö av fång” där det finns medlemmar som läst på om detta mer än mig.
Det jag framförallt ville ha sagt med detta är att mineraler är självklart en otroligt viktig detalj att titta på i hö-analysen! Annars fodrar man som sagt bara i blindo. Man måste dock inte analysera detta år efter år om man alltid skördar på samma marker. Till slut så lär man sig hur markerna är förskaffade och vilka mineraler som det brukar vara brist på. Generellt kan man dock säga att zink, koppar och magnesium, samt selen, är det nästan alltid brist på i svenska marker där hö skördas. Så det är bra att skaffa sig ett mineralfoder (helst järnfritt) att fodra med året runt.
DSC_0241.jpg
Så här såg det ut under ett av året då vi skördade eget hö, och körde in det med häst från åkern 🙂 Goda vänner på bild! fina minnen 🙂
LITE KURIOSA:
En sommar när jag inte hade fått så mycket eget hö att skörda så provade jag att annonsera efter ”ängshö” i lokala tidningen. Jag fick väldigt många svar, bland annat från en trevlig bonde som påstod att han hade ängshö ifrån fina gamla marker som varit ogödslade länge. Glad i hågen åkte jag dit och köpte med mig en släpkärra lastade med småbalar till mina hästar och getter. Men döm om min förvåning – när djuren skulle äta av detta hö så blev de som RABIATA SMÅ MONSTER! Tänk er små barn med ADHD som tävlar om vem som kan äta fortast! De började helt enkelt hetsäta. Och på morgonen vid utfodring så sprang de i galopp ut i hagen för sin frukost. Detta hade aldrig hänt förut! Jag fattade ingenting. Både hästar och getter var som höga i lyckorus av detta hö. Ändå var det inte speciellt fint. Ganska gult och grovt och fult. Mycket kraftigare stjälkar än det gamla fina gröna hö jag hade skördat. Hästarna bara fnyste åt mitt gamla hö. De ville hellre äta detta nya gula ”ängshö”. Jag började misstänka att det kanske var lite FÖR bra. Så jag skickade in detta på analys och såg till att få med sockervärdet.
När analysen kom så höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen. Normalt sett så ligger ett ”för bra” hö någonstans mellan 11-14% socker. Normalt gränsvärde för fånghästar är max 10% socker. Men den här analysen visade på att ”ängshöet” hade ett sockervärde på 27%  (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
MJ värdet var också högt men inte extremt. Det låg på ”bara” 11 MJ. Hur sockervärdet kunde stiga så orimligt mycket vet jag inte. Men eftersom sockervärdet drivs av så många olika faktorer så kan det trissas upp till extrema nivåer om förutsättningarna är givna. Det beror på alltifrån växtslag till solljus och temperatur. Detta kan man läsa mycket om på hemsidan http://www.safergrass.org om man som är villig att nörda in sig på sådant.
Min slutsats av detta är att hästar (och getter) gärna föredrar ett foder som är sött och smakligt i första hand. Studier som är publicerade på safergrass visar också att hästars preferens vid valet av hö också handlar om vad som de tycker ”luktar gott”. Gå in där och kika. Mycket intressant! :
Det finns så otroligt mycket mer att skriva om i detta ämne… Men nu ska jag fortsätta mitt hö-letande!  🙂
Ha det gott!
hälsningar anna
P.S Vill också tipsa om att Viahov bjuder in till en intressant hovföreläsning och bootsbytarkväll den 5 april i mina nya lokaler jag hyrt på Hisingen. Gå in på viahovs facebooksida för att se eventet. [LÄNK]
Boka plats på eventet direkt kan du göra här i Viahovs webshop:
Annonser

Fallstudie! Äter hästarna mindre hö vid utfodring via Småmaskiga hönät?

Den frågan sporrade mig att göra denna studie, som också är mitt examensarbete till utbildningen till Hovformsspecialist hos SANHCP.

Klicka på nedastående länk för att läsa studien i sin helhet!
Hästens foderkonsumtion vid fri tillgång på hö i småmaskigt hönät

”SAMMANFATTNING
Syftet med denna studie är att kartlägga hur foderkonsumtionen påverkas av utfodring med småmaskiga hönät (SMHN) under rådande förhållanden, och jämföra detta med foderkonsumtionen vid fri tillgång på hö från marken eller ur fodertråg/krubba. Man har genom tidigare studier [3][4] kunnat konstatera att SMHN kan förlänga hästarnas ät-tid, men inga studier finns som mäter hästarnas totala foderkonsumtion vid fri tillgång på hö med hönäten.

Frågan är främst om utfodring med fri tillgång på hö med SMHN kan åstadkomma en signifikant minskning på hästarnas foderkonsumtion, jämfört med utfodring av fri tillgång på hö utan hönät, och om det i så fall kan vara ett användbart och enkelt verktyg till att försöka banta överviktiga hästar som blir för feta av att äta hö på fri tillgång utan hönät.
Totalt sju stycken separata försök har genomförts, på två stycken hästar, för att mäta den mängd hö som konsumerats per dygn vid olika utfodringsalternativ för varje individuell häst. Fem av dessa försök består av mätningar gjorda vid fri tillgång på hö från marken/fodertråg, och två av dessa försök består av mätningar gjorda vid fri tillgång på hö genom småmaskiga hönät. Hästarna har varit ute i hage på dagtid och kommit in på box nattetid vid ungefär samma tider varje dag. Hästarna har delats upp i varsin rasthage på dagen så att individuella mätningar i foderkonsumtion kunnat göras både i hage och stall. De hönät som använts under denna studie är inköpta på Caisas Shop.

Studiens slutsats är att användandet av hönät inte signifikant minskade på hästarnas totala foderkonsumtion – tvärtom så kunde den till och med öka. Det framkom även indikationer på att hästens mättnadskänsla/aptit på lite längre sikt delvis kan styras av faktorer som har att göra med hur mycket näring som redan finns i tarmarna. Detta kräver dock mera studier för att kunna styrkas, eftersom inga mätningar är gjorda på hästarnas foderkonsumtion eller höets näringsinnehåll vid dagarna närmast före dessa tester.

Det är uppenbart att småmaskiga hönät fyller ett viktigt syfte när det gäller att förlänga häs-tarnas ät-tid och därmed minska på risken för både magsår och beteendestörningar hos hästar som traditionellt portions utfodras och står för länge med tom magsäck. Men däremot är det inte helt säkert att fri tillgång på hö med småmaskiga hönät är ett bra alternativ att använda för att banta överviktiga hästar, då det inte kunnat påvisas att det signifikant kan minska den totala foderkonsumtionen per dygn.”

Hur kan något så genialt få gå till historien utan att folk reagerar??

Jag kan helt enkelt inte hålla truten när det kommer till det här med ängshö! Min kommentar om ängshö på bloggen friskahovar förärades med ett eget inlägg.

För att åter belysa det här med fördelarna med ängshö kan jag ta ett exempel direkt från verkligheten! I fjol skördade vi nämligen hö från våra marker med vallar som varit ogödslade åtminstone sedan början på 90-talet. Förmodligen är vallen mycket äldre än så, och jag gissar att den legat ”orörd” i kanske 30 år, bortsett från slåtter och betande djur. Skörd sker dessutom alltid efter 15 juli pga särskilt bidragsstöd, så att blommorna hinner fröa av sig. Det påminner alltså i stort sett om ”ängshö” i kvalitet, även om det ännu inte är en äkta äng med full uppsättnings ängsblomster. Man kan tycka att det är idiotiskt att använda detta hö eftersom proteinvärdet blir ganska lågt när man skördar det så sent, och man riskerar få en låg kvot mellan smältbart råprotein och MJ. Eftersom höt inte räckte blev jag tvungen att köpa hö utifrån. Detta hö var välbärgat och kom från välskötta vallar med timotejhö, men pga vädret så är höet slaget väldigt sent på säsongen och höet hade blivit väldigt grovt och förvuxet. För jämförelsens skull kan nämnas att båda dessa sorter gäller torrhö som torkats på slag på fältet under stark sol. Ängshöet har rullats ihop löst och inte knutits ihop med balsnören, utan fått ligga löst på skullen. Timotejhöet har pressats i mediumpress till småbalar, och har dessutom också fått ligga eftertorka på skulle med höfläkt.

En höanalys visade slående skillnader mellan dessa två olika sorters hö när det kommer till sockernivåer och kvot mellan protein och MJ.

Det förvuxna timotejhöet hade en kvot på 3, och en sockernivå på 15,5%, medan vårt hemmaslagna ”ängshö” hade en kvot på 5 och sockernivå på 8,8%!. Ni som känner till fång-risker vet kanske att man rekommenderar en sockerhalt på max 10% i foder för hästar, och som bekant är en kvot på 6 mellan protein och MJ optimalt för hästar. En kvot på 5 är alltså inte helt tokigt med tanke på att det är slaget sent på säsongen. Slutsatsen är alltså i det här fallet att av sent skördat timotej hö vs ängshö så vinner ängshö med stora mått!

Så vitt jag vet finns inga vetenskapliga studier eller jämförelser mellan kommersiellt odlat timotejhö och traditionellt ängshö. Många är skeptiska mot att köpa hö som skördats sent pga den troliga låga kvoten mellan protein och MJ. Men jag resonerar så här: Ängshö dög ju fint åt arbetshästar förr i tiden, eller hur? Det energi-rika odlade höet sparades ju undan åt de kor som gav mjölk till hushållet, men hästar fick nöja sig med hö och bete från ”utmarkerna”. Enligt min mening så arbetar inte dagens hobbyhästar en bråkdel av vad dåtidens hästar gjorde förr, men däremot betar de samma åkrar som de energikrävande lakterande korna gjorde förr i tiden. Havre var väl det enda kraftfoder man gav ihop med ängshöt, såvitt jag vet. Och havre är ett alldeles utmärkt tillskott till de hästar som faktiskt arbetar så hårt att de behöver kraftfoder. Men idag arbetar sällan våra hobbyhästar så hårt, och många av dem är alldeles för feta. Många kan tyvärr inte ens avgöra om hästen är normalviktig eller överviktig och kallar fett-depåer för ”muskler”..

Vi är lite rädda för att underutfodra med protein och vill så gärna hamna exakt rätt i kvot, men jag tror att en frisk häst som får rikligt med nyttigt hö och inte en massa annat kraffs som fuckar upp metabolismen, och får sitt mineralbehov tillgodosett faktiskt har en bättre näringsupptagninsförmåga och kan ta upp proteinet mer effektivt. Ibland tror jag vi stirrar oss alldeles blinda på siffor, preparat och tillskott. Jag tänker mera ”less is more” när det kommer till hästfoder. Därmed inte sagt att ängshö nödvändigtvis tillräckligt till högdräktiga och lakterande djur som faktiskt ska producera massor av proteiner i form av mjölk.

Sedan är detta självklart en högst ekonomisk fråga. Att odla ängshö är varken rationellt eller ekonomiskt. Man får ut mindre mängd hö per hektar, och man tar i regel en enda skörd, istället för 2-3 stycken skördar som i konventionell höodling.

MEN – att skörda ängshö är däremot definitivt ett mer långsiktigt hållbart sätt att skörda hö på än dagens rationella jordbruk med konstgödning som tär på ändliga resurser och bidrar till försurningen av marker och vattendrag.

Jag hoppas att fler uppmärksammar det goda i att skörda ängshö. Om inte annat så finns det fina naturvärden och EU-bidrag i det hela att vinna på det. Ängsbiotoper bidrar till biologisk mångfald, och på en del håll i Sverige så skördar man ängshöet bara för bidragens skull, men sedan så dumpar man detta utmärkt fina hö för att ruttna bort i skogen! Det tycker jag är direkt slöseri med så fint hö. Jag har hört det sägas att förr i tiden kallade man detta för ”läkehö” och man sparade det särskilt till kossor som var lite krassliga eller nere, och behövde lite extra för att stärka upp sig. Det kan jag gott tänka mig med alla nyttiga örter som ett fint ängshö kan innehålla!

Vilket hönät ”vann” egentligen?

Mitt senaste inlägg om slow-feeding handlade om min egen informella undersökning av olika sorters hönät. Jag gick igenom några för- och nackdelar jag upplevde med olika sorters nät och skrev vilka upplevelser jag hade med dem. Men vilket hönät ”vann” egentligen tänker ni såklart!

Inlägget jag skrev väckte en del tankar hos mig, och jag har funderat på om det egentligen går att säga att ett speciellt hönät eller en speciell utfodringsmetod har gått segrande ur striden. Jag kan helt enkelt inte kora en vinnare! Jag tror att olika hästar kräver sina olika lösningar, och beroende på årstid, typ av hö och typ av hästhållningssystem kanske man får använda olika lösningar!

Den överviktiga och fångbenägna hästen kanske inte alls kan äta hö genom 3,5cm-nät från Caisas Shop, utan kräver kanske hönät med mindre maskor. Detta kanske också gäller shetlandsponnyer? Kanske kan man använda Caisas nät, om man är noga med att de inte väger mer än max 10 kilo och får dingla helt fritt? Kanske kan man göra en kompromiss där hästen får äta ur Caisas nät i hagen under dagen, men när den kommer in för natten på stall så får den äta begränsad portion hö serverat i ett nät med ännu mindre maskor. I mitt fall kommer det bli den senare varianten eftersom jag står inför utmaningen att banta gravt överviktig bruksnordis!

Detta kanske man inte alls behöver bekymra sig om, när man har mer normalviktiga hästar som inte är lika extremt lättfödda, och som dessutom får ordentligt med motion. Då kanske man inte ens behöver bry sig om att påsarna behöver dingla fritt, utan man kanske rentav kan komma undan med att ställa ut en rundbal omgärdad av småmaskigt hönät så att hästarna kan stå och dra ut hö relativt enkelt ur maskorna.

Allt beror helt enkelt på vilken typ av häst man har. Om man har en kombination av hästar med mer olika behov så kanske det enklaste alternativet är att lägga ut en stor rundbal i hönät ute i hagen som räcker ett bra tag, och så låter man de svårfödda hästarna få fri tillgång till denna lösning, men man tar in de lättfödda hästarna på stall under natten, eller flyttar dem till en hage med begränsad hö-tillgång en del av dygnet, så att grovfodermängden begränsas något.

Och återigen, att använda Gävle nät med 2cm maskor kan vara en variant som fungerar bra under den frostfria delen av året. Jag kommer förmodligen att använda mig av dessa när det blir varmare ute och jag vill placera ut foderlådor i hagen igen med fastspända nät.

Man ska inte glömma bort att ät-tiden också har att göra med vilken kvalitet och struktur man har på sitt hö. Ensilage verkar ofta glida lite bättre genom näten än grovt och torrt hö, och det kan vara en avgörande faktor när man tittar på vilken lösning som fungerar bäst för sina hästar.

Jag kommer fortsätta att utvärdera och testa mig fram för vilka utfodringsrutiner som fungerar bäst här. Eftersom jag håller på att försöka banta en av mina hästar så är det en stor styrande faktor för hur jag kommer göra i fortsättningen. Jag håller på med ett specialarbete i utbildningen som innebär just precis att försöka banta hästen på ett bra och effektivt sätt, och min första utmaning är att försöka räkna ut exakt hur mycket hästarna faktiskt får i sig i form av grovfoder per dygn, så att jag ska lyckas räkna ut om hon ligger över eller under de 10 kg som jag tycker att hon bör ha. (förmodligen en bra bit över, frågan är hur mycket, och hur jag sedan ska lyckas begränsa det…)

Det finns alltså mer kvar att undersöka på det här området! 🙂

Nu vet jag vilket hönät som funkar bäst!

Efter experimenterande med olika sorters hönät och utfodringssätt så har jag nu kommit fram till några nya slutsatser.

I fjol specialbeställde jag hönät från GävleNät med olika storlek på maskor och provade mig fram med att erbjuda hästarna fri tillgång på hö från hemmasnickrade lastpallar som foderlådor i rasthagen. Jag märkte snart att 2cm maskorna var mer lämpliga än 3-4 cm maskor vid utfodring på detta sätt (nät som sitter fast i en låda) eftersom hästarna helt enkelt åt alldeles för fort med 3-4cm maskorna när de låg framdukade och fastspända i foderlådorna. Ät-tiden gick ner till en helt acceptabel nivå när jag bytte till de mer finmaskiga näten med 2cm maskor och därför tog jag för givet att det var dessa nät jag skulle använda i fortsättningen.

006

De små maskorna på 2cm må vara perfekt storlek för den glupska och överviktiga hästen som står still ensam i sin lilla tråkiga rasthage utan miljöberikning, och inte har någonting annat att göra än att äta non-stop, exempelvis fånghäst under rehabilitering, eller den överviktiga hästen som av olika anledningar står i sjukhage, eller för hästen som helt enkelt har så bra teknik med hönäten att den äter alldeles för fort ur hönät med större maskor. Det visade sig att de mjuka och tunna nylon-näten med 2cm maskor fungerade bäst och hästarna fick en relativt jämn ät-takt från att näten var fyllda tills att de tog slut. Men som sagt så upptäckte jag några problem vid minusgrader:

018

När det blivit tillräckligt kallt ute under tillräckligt lång tid så bildas efterhand is mellan trådarna i nätet. Isen bildas av fukten, ångan som hästarna andas på nätet när de har ätit en stund. Efterhand har detta gjort att maskorna blir som ett kompakt och stenhårt ”galler” som gör att hästen får ännu svårare att lyckas pilla ut höet. Det kan fungera hyffsat så länge som näten är proppfulla med hö som sticker ut här och där, men när påsen börjar bli tom så blir den nästintill omöjlig för hästen att jobba med för att få ut några höstrån. Resultatet blev en massa halvätna höpåsar som hästarna gav upp på innan maten var helt slut.

Risken med det här är att hästen inte får i sig tillräckligt med grovfoder, blir frustrerad och ger upp på på sitt hönät, samtidigt som människan ser att det finns hö kvar i påsen och tror att hästen är mätt och nöjd. Om den inte ger upp, så blir det istället tvungen att stå vid hönätet och kämpa non-stop för att få ett strå i taget efter mycket pillande, bara för att tillgodose sitt grundbehov av grovfoder. Båda dessa alternativ skapar frustration och stress, och är precis vad vi vill undvika med slow feeding!

En annan negativ aspekt med att servera hönäten ur foderlådor på marken är att vissa hästar, som min bruksnordis Duva, kan gå ganska hårt åt näten. Hon tog för vana att ibland ta en stor rejäl tugga på nätet, lyfta upp det (och hela lastpallen/lådan som den var fästad i följde med upp i luften) och sedan släppa det igen så det slog i backen med en smäll. Inte sällan flyttade hon på detta sätt hela foderlådan flera meter bara under några timmar. Ganska ofta stod foderlådan under elstängslet, halvvägs utanför hästhagen, så att jag vid varje fodring fick flytta den tillbaka in i hästhagen igen, ofta fanns då massor av mat kvar i höpåsen som hästarna inte kunnat äta upp pga att lådan stod halvvägs utanför hagen, och ibland var den också intrasslad i elstängslet. Visserligen tålde näten en hel del omild behandling och har ännu inte gått sönder pga hästtänder, men det var ju ganska tråkigt att varje dag behöva släpa in foderlådorna tillbaka till hästhagen… (Detta var under en period då hästarna fick gå i en liten sandpaddock för att torka upp sina hovar, och det var alltså svårt att placera foderlådan långt från ett staket…) Det var bara den ena hästen som behandlade hönäten på det här viset, så det är ju inte säkert att alla hästar gör på detta viset.

Nät med 2cm maskor

Nät med 2cm maskor. De här lådorna ”vandrade” omkring i hagen sedan Duva flyttade runt på dem.

Så vad jag har då gjort för att lösa dessa problem?
Jag har självklart insett att jag behöver en fast utfodringsanordning som inte Duva kan flytta omkring på, samt att höpåsarna behöver ha större maskor åtminstone vid minusgrader.
Den första åtgärden blev därför att flytta hästarna till en hage där det finns tillgång till träd, så att jag kunde förankra näten i något som satt fast och inte kunde flyttas på. Vis av erfarenheten att fritt dinglande nät ska vara det bästa alternativet sett ur slow-feeding-perspektivet så satte jag upp spännband i träden och ordnade så att påsarna skulle kunna dingla helt fritt mellan två träd, samtidigt som träden inte skulle skadas av anordningen. Nästa åtgärd blev att testa andra hönät med lite större maskor. Jag provade hönäten från Caisas shop med 3-3,5cm maskor, (#litet och #stort) samt ett annat hönät från Globus Sport (tror jag det var) som jag hade hemma sedan tidigare(rymmer mindre mängd hö, lämpligen 3-8kg), och med cirka 4 cm maskor. Dessa ”globus sport”-nät som köptes för många år sedan innan SMHN började säljas i Caisas Shop inhandlades då på butiken Naturnära i Göteborg men jag vet inte om de ännu saluför dessa nät. 6951-largeDet är dinglandet som är själva grejen!

Jag blev mycket förvånad över att se att hästarna faktiskt hade en helt okej ät-tid även med dessa mycket mer stormaskiga(ja, detta ord finns väl inte i svensk ordbok, men ni fattar!) hönät. Det lilla ”Globusnätet” som bara vägde cirka 4kg blev nästan en alltför svår match för hästarna att äta ur, när det nu hängde och dinglade fritt i luften och vägde så lätt. Jag blev tvungen att sänka ner det så att det fick lite stöd av marken för att hästarna skulle kunna äta upp höet helt! Påsen vägde så lite att hästarna verkligen fick koncentrera sig för att pilla ur höstråna utan att påsen skulle gunga iväg. Tänk att det ska vara så effektivt att låta näten dingla!
De större Caisa-näten (storlek #litet och #stor) kunde däremot med fördel låtas dingla fritt eftersom de var såpass tunga (fyllda med 15-30kg hö) att de hängde mer stabilt och gungade inte iväg lika lätt.

DSC_0272

Fritt dinglande #stor hönät från Caisas Shop. Får plats med 2 småbalar (cirka 20-30kg tot) och blir då ganska tungt så det dinglar ju inte så mycket.

När nu dessutom hästarna går i en större hage, med mera skog och terräng, och större ytor att utforska – så är det naturligt för dem att inte enbart så och äta och glufsa hö hela dagen. De äter visserligen en stor del av dygnet, men de gör ju annat när de är ute också! Ibland står de och sover uppe vid stallet, ibland är de ute och gräver fram grästuvor under snön och ibland går de och kollar läget och ser vad getterna gör. Det hade säkerligen gjort en stor skillnad för flock-beteendet om de var några fler hästar. Då rör sig oftast hästarna mycket mer och ägnar sig mer åt lek och socialt beteende. Men nu har jag mina två tråkmärrar och de är inte så mycket för att leka, de är mer för att äta 🙂

DSC_0266

Slutsatsen jag drar i min slow-feeding undersökning är alltså att 3-4cm maskor på hönät är det optimala att använda, även för hästar som beter sig som matvrak – men endast under förutsättning att näten kan dingla, samt att hästarna har miljöberikning i sin hage i form av lekkamrater, terräng och stora ytor att utforska. Om man vill göra det ännu svårare för hästarna att äta ur näten så fyller man dem med maximalt 5 kg per påse och låter dem dingla helt fritt. Ju mindre vikt det är i påsen, desto större koncentration krävs av hästen för att inte påsen ska gunga iväg när den pillar ur höstrån. Det kan eventuellt också vara bra att tänka på att inte överfylla näten så att den är alldeles knökfull, för då gör man det alldeles för lätt för hästarna att äta upp den första hälften av höet. Det är bättre att använda nät som är för stora än att försöka pressa ner hö i nät som är för små.

DSC_0277

Jag använder stora och lätta karbinhakar i aluminium för att hänga upp hönäten. Jag har satt upp spännband runt trädstammarna för att skydda dem från slitage, och i dessa spännband har jag satt upp ytterligare ett spännband för att kunna reglera höjden på hönätet. Jag försluter numera alla hönät med ett rödfärgat rep som jag trär igenom nätet. Det går ganska fort och är enkelt att göra även med handskar på sig. Framförallt så lämnar den inte några stora glipor som hästarna kan fuska och äta hö igenom. 🙂

DSC_0278

Jag tycker fortfarande att det finns vissa användningsområden för mina 2cm gävle-hönät. (när det inte är minusgrader) Så jag tänker självklart inte sluta använda dem helt. Framförallt så är de det bästa alternativet att använda när man inte har möjlighet att hänga upp näten så att de får dingla. Eller så kan det vara ett alternativ under en begränsad del av dygnet för att begränsa hömängden ännu mer, t.ex när hästen står i sin box eller spilta eller som sagt för hästen som står ensam i sjukhage eller rasthage. Dessa hästar har ingenting annat att göra än att äta eller sova, och om de får hö ur ett nät med stora maskor(som dessutom hänger mot en vägg eller ligger i en foderlåda) så är risken väldigt stor att de äter för mycket, i alla fall om vi har att göra med matvraks-hästar som gärna hetsäter om de får chansen, eller överviktiga hästar som ska ha en strikt diet.

Andra fördelar med dessa nät är att eftersom man inte är beroende av att hänga upp dem för att de ska fungera bra, så är man mindre beroende av att ha fasta posten i hagen att hänga näten i. Jag hade ju det problemet att Duva kliade sönder de trästolparna jag satt upp i hagen för att hänga näten i, och några träd hade jag inte tillhands i den rasthagen som hästarna gick i för tillfället. Foderlådorna och hönäten är flexibla lösningar eftersom de är enkla att flytta omkring på efter behov. När marken blir upptrampad runt foderplatsen så kan man helt enkelt flytta på lådorna, vilket gör att det ställer mindre krav på ett bra underlag i hagen.

Nästa grej att börja experimentera mer med nu är väl olika typer av upphängningssystem för dessa dinglande nät. Det är ju inte på alla ställen som man har rejäla träd att hända upp dem i och jag skulle gärna vilja ha en foderstation som också gick att flytta på vid behov. Det vore också helt underbart med en rejäl upphängningsanordning till hönäten som också skyddar höet mot nederbörd! Höet blir ju fort ganska dåligt och dessutom osmakligt för hästarna om det blir regnat på under flera dagar i sträck. Mycket hö gick förlorat i höstas av att ligga ute i flera dagar och bli blött och dåligt. När det är torrt och kallt ute så går det däremot jättebra att hänga ut hö för flera dagar i sträck. Målet är ju att få mera tid över till annat än hö och utfodring!