Fallstudie! Äter hästarna mindre hö vid utfodring via Småmaskiga hönät?

Den frågan sporrade mig att göra denna studie, som också är mitt examensarbete till utbildningen till Hovformsspecialist hos SANHCP.

Klicka på nedastående länk för att läsa studien i sin helhet!
Hästens foderkonsumtion vid fri tillgång på hö i småmaskigt hönät

”SAMMANFATTNING
Syftet med denna studie är att kartlägga hur foderkonsumtionen påverkas av utfodring med småmaskiga hönät (SMHN) under rådande förhållanden, och jämföra detta med foderkonsumtionen vid fri tillgång på hö från marken eller ur fodertråg/krubba. Man har genom tidigare studier [3][4] kunnat konstatera att SMHN kan förlänga hästarnas ät-tid, men inga studier finns som mäter hästarnas totala foderkonsumtion vid fri tillgång på hö med hönäten.

Frågan är främst om utfodring med fri tillgång på hö med SMHN kan åstadkomma en signifikant minskning på hästarnas foderkonsumtion, jämfört med utfodring av fri tillgång på hö utan hönät, och om det i så fall kan vara ett användbart och enkelt verktyg till att försöka banta överviktiga hästar som blir för feta av att äta hö på fri tillgång utan hönät.
Totalt sju stycken separata försök har genomförts, på två stycken hästar, för att mäta den mängd hö som konsumerats per dygn vid olika utfodringsalternativ för varje individuell häst. Fem av dessa försök består av mätningar gjorda vid fri tillgång på hö från marken/fodertråg, och två av dessa försök består av mätningar gjorda vid fri tillgång på hö genom småmaskiga hönät. Hästarna har varit ute i hage på dagtid och kommit in på box nattetid vid ungefär samma tider varje dag. Hästarna har delats upp i varsin rasthage på dagen så att individuella mätningar i foderkonsumtion kunnat göras både i hage och stall. De hönät som använts under denna studie är inköpta på Caisas Shop.

Studiens slutsats är att användandet av hönät inte signifikant minskade på hästarnas totala foderkonsumtion – tvärtom så kunde den till och med öka. Det framkom även indikationer på att hästens mättnadskänsla/aptit på lite längre sikt delvis kan styras av faktorer som har att göra med hur mycket näring som redan finns i tarmarna. Detta kräver dock mera studier för att kunna styrkas, eftersom inga mätningar är gjorda på hästarnas foderkonsumtion eller höets näringsinnehåll vid dagarna närmast före dessa tester.

Det är uppenbart att småmaskiga hönät fyller ett viktigt syfte när det gäller att förlänga häs-tarnas ät-tid och därmed minska på risken för både magsår och beteendestörningar hos hästar som traditionellt portions utfodras och står för länge med tom magsäck. Men däremot är det inte helt säkert att fri tillgång på hö med småmaskiga hönät är ett bra alternativ att använda för att banta överviktiga hästar, då det inte kunnat påvisas att det signifikant kan minska den totala foderkonsumtionen per dygn.”

Annonser

Nu vet jag vilket hönät som funkar bäst!

Efter experimenterande med olika sorters hönät och utfodringssätt så har jag nu kommit fram till några nya slutsatser.

I fjol specialbeställde jag hönät från GävleNät med olika storlek på maskor och provade mig fram med att erbjuda hästarna fri tillgång på hö från hemmasnickrade lastpallar som foderlådor i rasthagen. Jag märkte snart att 2cm maskorna var mer lämpliga än 3-4 cm maskor vid utfodring på detta sätt (nät som sitter fast i en låda) eftersom hästarna helt enkelt åt alldeles för fort med 3-4cm maskorna när de låg framdukade och fastspända i foderlådorna. Ät-tiden gick ner till en helt acceptabel nivå när jag bytte till de mer finmaskiga näten med 2cm maskor och därför tog jag för givet att det var dessa nät jag skulle använda i fortsättningen.

006

De små maskorna på 2cm må vara perfekt storlek för den glupska och överviktiga hästen som står still ensam i sin lilla tråkiga rasthage utan miljöberikning, och inte har någonting annat att göra än att äta non-stop, exempelvis fånghäst under rehabilitering, eller den överviktiga hästen som av olika anledningar står i sjukhage, eller för hästen som helt enkelt har så bra teknik med hönäten att den äter alldeles för fort ur hönät med större maskor. Det visade sig att de mjuka och tunna nylon-näten med 2cm maskor fungerade bäst och hästarna fick en relativt jämn ät-takt från att näten var fyllda tills att de tog slut. Men som sagt så upptäckte jag några problem vid minusgrader:

018

När det blivit tillräckligt kallt ute under tillräckligt lång tid så bildas efterhand is mellan trådarna i nätet. Isen bildas av fukten, ångan som hästarna andas på nätet när de har ätit en stund. Efterhand har detta gjort att maskorna blir som ett kompakt och stenhårt ”galler” som gör att hästen får ännu svårare att lyckas pilla ut höet. Det kan fungera hyffsat så länge som näten är proppfulla med hö som sticker ut här och där, men när påsen börjar bli tom så blir den nästintill omöjlig för hästen att jobba med för att få ut några höstrån. Resultatet blev en massa halvätna höpåsar som hästarna gav upp på innan maten var helt slut.

Risken med det här är att hästen inte får i sig tillräckligt med grovfoder, blir frustrerad och ger upp på på sitt hönät, samtidigt som människan ser att det finns hö kvar i påsen och tror att hästen är mätt och nöjd. Om den inte ger upp, så blir det istället tvungen att stå vid hönätet och kämpa non-stop för att få ett strå i taget efter mycket pillande, bara för att tillgodose sitt grundbehov av grovfoder. Båda dessa alternativ skapar frustration och stress, och är precis vad vi vill undvika med slow feeding!

En annan negativ aspekt med att servera hönäten ur foderlådor på marken är att vissa hästar, som min bruksnordis Duva, kan gå ganska hårt åt näten. Hon tog för vana att ibland ta en stor rejäl tugga på nätet, lyfta upp det (och hela lastpallen/lådan som den var fästad i följde med upp i luften) och sedan släppa det igen så det slog i backen med en smäll. Inte sällan flyttade hon på detta sätt hela foderlådan flera meter bara under några timmar. Ganska ofta stod foderlådan under elstängslet, halvvägs utanför hästhagen, så att jag vid varje fodring fick flytta den tillbaka in i hästhagen igen, ofta fanns då massor av mat kvar i höpåsen som hästarna inte kunnat äta upp pga att lådan stod halvvägs utanför hagen, och ibland var den också intrasslad i elstängslet. Visserligen tålde näten en hel del omild behandling och har ännu inte gått sönder pga hästtänder, men det var ju ganska tråkigt att varje dag behöva släpa in foderlådorna tillbaka till hästhagen… (Detta var under en period då hästarna fick gå i en liten sandpaddock för att torka upp sina hovar, och det var alltså svårt att placera foderlådan långt från ett staket…) Det var bara den ena hästen som behandlade hönäten på det här viset, så det är ju inte säkert att alla hästar gör på detta viset.

Nät med 2cm maskor

Nät med 2cm maskor. De här lådorna ”vandrade” omkring i hagen sedan Duva flyttade runt på dem.

Så vad jag har då gjort för att lösa dessa problem?
Jag har självklart insett att jag behöver en fast utfodringsanordning som inte Duva kan flytta omkring på, samt att höpåsarna behöver ha större maskor åtminstone vid minusgrader.
Den första åtgärden blev därför att flytta hästarna till en hage där det finns tillgång till träd, så att jag kunde förankra näten i något som satt fast och inte kunde flyttas på. Vis av erfarenheten att fritt dinglande nät ska vara det bästa alternativet sett ur slow-feeding-perspektivet så satte jag upp spännband i träden och ordnade så att påsarna skulle kunna dingla helt fritt mellan två träd, samtidigt som träden inte skulle skadas av anordningen. Nästa åtgärd blev att testa andra hönät med lite större maskor. Jag provade hönäten från Caisas shop med 3-3,5cm maskor, (#litet och #stort) samt ett annat hönät från Globus Sport (tror jag det var) som jag hade hemma sedan tidigare(rymmer mindre mängd hö, lämpligen 3-8kg), och med cirka 4 cm maskor. Dessa ”globus sport”-nät som köptes för många år sedan innan SMHN började säljas i Caisas Shop inhandlades då på butiken Naturnära i Göteborg men jag vet inte om de ännu saluför dessa nät. 6951-largeDet är dinglandet som är själva grejen!

Jag blev mycket förvånad över att se att hästarna faktiskt hade en helt okej ät-tid även med dessa mycket mer stormaskiga(ja, detta ord finns väl inte i svensk ordbok, men ni fattar!) hönät. Det lilla ”Globusnätet” som bara vägde cirka 4kg blev nästan en alltför svår match för hästarna att äta ur, när det nu hängde och dinglade fritt i luften och vägde så lätt. Jag blev tvungen att sänka ner det så att det fick lite stöd av marken för att hästarna skulle kunna äta upp höet helt! Påsen vägde så lite att hästarna verkligen fick koncentrera sig för att pilla ur höstråna utan att påsen skulle gunga iväg. Tänk att det ska vara så effektivt att låta näten dingla!
De större Caisa-näten (storlek #litet och #stor) kunde däremot med fördel låtas dingla fritt eftersom de var såpass tunga (fyllda med 15-30kg hö) att de hängde mer stabilt och gungade inte iväg lika lätt.

DSC_0272

Fritt dinglande #stor hönät från Caisas Shop. Får plats med 2 småbalar (cirka 20-30kg tot) och blir då ganska tungt så det dinglar ju inte så mycket.

När nu dessutom hästarna går i en större hage, med mera skog och terräng, och större ytor att utforska – så är det naturligt för dem att inte enbart så och äta och glufsa hö hela dagen. De äter visserligen en stor del av dygnet, men de gör ju annat när de är ute också! Ibland står de och sover uppe vid stallet, ibland är de ute och gräver fram grästuvor under snön och ibland går de och kollar läget och ser vad getterna gör. Det hade säkerligen gjort en stor skillnad för flock-beteendet om de var några fler hästar. Då rör sig oftast hästarna mycket mer och ägnar sig mer åt lek och socialt beteende. Men nu har jag mina två tråkmärrar och de är inte så mycket för att leka, de är mer för att äta 🙂

DSC_0266

Slutsatsen jag drar i min slow-feeding undersökning är alltså att 3-4cm maskor på hönät är det optimala att använda, även för hästar som beter sig som matvrak – men endast under förutsättning att näten kan dingla, samt att hästarna har miljöberikning i sin hage i form av lekkamrater, terräng och stora ytor att utforska. Om man vill göra det ännu svårare för hästarna att äta ur näten så fyller man dem med maximalt 5 kg per påse och låter dem dingla helt fritt. Ju mindre vikt det är i påsen, desto större koncentration krävs av hästen för att inte påsen ska gunga iväg när den pillar ur höstrån. Det kan eventuellt också vara bra att tänka på att inte överfylla näten så att den är alldeles knökfull, för då gör man det alldeles för lätt för hästarna att äta upp den första hälften av höet. Det är bättre att använda nät som är för stora än att försöka pressa ner hö i nät som är för små.

DSC_0277

Jag använder stora och lätta karbinhakar i aluminium för att hänga upp hönäten. Jag har satt upp spännband runt trädstammarna för att skydda dem från slitage, och i dessa spännband har jag satt upp ytterligare ett spännband för att kunna reglera höjden på hönätet. Jag försluter numera alla hönät med ett rödfärgat rep som jag trär igenom nätet. Det går ganska fort och är enkelt att göra även med handskar på sig. Framförallt så lämnar den inte några stora glipor som hästarna kan fuska och äta hö igenom. 🙂

DSC_0278

Jag tycker fortfarande att det finns vissa användningsområden för mina 2cm gävle-hönät. (när det inte är minusgrader) Så jag tänker självklart inte sluta använda dem helt. Framförallt så är de det bästa alternativet att använda när man inte har möjlighet att hänga upp näten så att de får dingla. Eller så kan det vara ett alternativ under en begränsad del av dygnet för att begränsa hömängden ännu mer, t.ex när hästen står i sin box eller spilta eller som sagt för hästen som står ensam i sjukhage eller rasthage. Dessa hästar har ingenting annat att göra än att äta eller sova, och om de får hö ur ett nät med stora maskor(som dessutom hänger mot en vägg eller ligger i en foderlåda) så är risken väldigt stor att de äter för mycket, i alla fall om vi har att göra med matvraks-hästar som gärna hetsäter om de får chansen, eller överviktiga hästar som ska ha en strikt diet.

Andra fördelar med dessa nät är att eftersom man inte är beroende av att hänga upp dem för att de ska fungera bra, så är man mindre beroende av att ha fasta posten i hagen att hänga näten i. Jag hade ju det problemet att Duva kliade sönder de trästolparna jag satt upp i hagen för att hänga näten i, och några träd hade jag inte tillhands i den rasthagen som hästarna gick i för tillfället. Foderlådorna och hönäten är flexibla lösningar eftersom de är enkla att flytta omkring på efter behov. När marken blir upptrampad runt foderplatsen så kan man helt enkelt flytta på lådorna, vilket gör att det ställer mindre krav på ett bra underlag i hagen.

Nästa grej att börja experimentera mer med nu är väl olika typer av upphängningssystem för dessa dinglande nät. Det är ju inte på alla ställen som man har rejäla träd att hända upp dem i och jag skulle gärna vilja ha en foderstation som också gick att flytta på vid behov. Det vore också helt underbart med en rejäl upphängningsanordning till hönäten som också skyddar höet mot nederbörd! Höet blir ju fort ganska dåligt och dessutom osmakligt för hästarna om det blir regnat på under flera dagar i sträck. Mycket hö gick förlorat i höstas av att ligga ute i flera dagar och bli blött och dåligt. När det är torrt och kallt ute så går det däremot jättebra att hänga ut hö för flera dagar i sträck. Målet är ju att få mera tid över till annat än hö och utfodring!